Zaynabsblogg

”…vad är det för rund grej på bönemattan?”

Här klipper jag in ett bra svar som finns att ta del av på www.islamopedia.se

”Att utföra sojood på turba (falla ned på ansiktet inför Gud och sätta pannan på turbah) är inte obligatoriskt utan det obligatoriska är att utföra sojood och sätta pannan på jorden eller på det som växer ur den men som inte är ätligt eller påklädligt – detta är vad som gäller i enlighet med hadither och återberättelser av Profetens(S) sunnah och Ahl al-Bait(A). Anledningen till att det inte får vara ätbart eller påklädligt kan möjligtvis vara att komplett ödmjukhet inte uppstår om det man utför sojood på är ätbart eller påklädligt; dock är detta enbart en möjlig orsak och det kan även finnas andra anledningar men det som är säkert är att det alltid finns hikma (gudomlig visdom) bakom gudomliga lagar men det är vi som många gånger inte vet om eller ser dessa!

I vilket fall går filosofin bakom sojood på jorden bl.a. tillbaka till att sojood gestaltar tjänarens absoluta ödmjukhet inför sin Herre och genom att sätta pannan på marken så visas denna ödmjukhet i synlig och innerlig skepnad.

Vidare är anledningen till att just turbah (torkad jord/lera vanligast i sammanpressad kubik eller cilynderliknande form) använd för att utföra sojood är för att det i dagens läge och med tanke på förutsättningarna som omger det nutida hemmet, utöver att det vore besvärligt så vore det inte heller så välvårdat att ta in jord eller sten inomhus för detta syfte. Men å andra sidan, så som förklarades, så är det obligatoriskt att utföra sojood främst på jorden så jord formas till en turbah för att det främst ska möjliggöra sojood på jord och dels även att det ska fungera i ett nutida hem samt vara i portabel form för platser där det är omöjligt att få tag på rent jord enkelt…”

Hoppas det förtydligar!

Jag fick en kommentar av en läsare med lite punkter uppradade som innehöll kritik gentemot sharialagen. Jag tänkte därför att jag skulle tydliggöra punkterna lite genom att lägga in svar kring respektive fråga/punkt. Svaren är tagna från lite olika sidor och för vidare läsning så har jag lagt in länkning. Då det var ganska många punkter kommer jag att dela upp svaret i fler än ett inlägg.

Here it comes!

”–Vittnesmål från två kvinnor är värt lika mycket som vittnesmål från en man”

Svaret kommer härifrån

Gällande frågan om filosofin bakom vittnesmålet av fyra män eller två kvinnor och tre män samt att det krävs två kvinnor istället för motsvarande fjärde man, så kan först av allt sägas att alla Islamiska lagar faller inom ramen av vad som är till fördel respektive nackdel i allmän avseende – ur gudomlig visdom. Vidare har vi p.g.a. av vår egen begränsning samt en begränsad tillgång och förmåga till uppfattning av Guds visdom, även en begränsad förståelse för de bakomliggande filosofierna av olika föreskrifter.

Hursomhelst så gäller dessa punkter även i denna fråga vilket man bör ha i åtanke. Generellt sett kan man dock säga att en del av filosofin kan vara att kvinnan i egenskap av sin förpliktelser i mindre grad befinner sig i allmäna sammanhang och eftersom vittnesmål kräver direkt närvaro och noggranhet och dessutom måste vittnesmål baseras på sinnen och inte på vad man tror har hänt då det handlar om människors anseende, kan kvinnan därmed i vissa fall inte bistå med komplett vittnesmål.

Med andra ord har kvinnan inte alltid direkt tillgång så att hon ska ha bevittnat händelsen för att vidare kunna vittna om den. Ytterligare en viktig faktor är att vid vissa känsligare vittnesmål kan den vittnande kvinnan själv riskera att få anklagelser riktade mot sig och för att inte utsätta kvinnan för en sådan risk - då kvinnans värdighet inom Islam är bland det viktigaste att värna om – så gäller dessa regler.

För att tydliggöra; vid vittnesmål om zina (äktenskapsbrott eller sex utanför äktenskap) krävs ett väldigt noggrant och detaljerat vittnesmål baserad på att vittnet sett själva penetreringen – i.o.m. att brottet är allvarligt och medför stora konsekvenser samt ett strängt straff om bevisat. När det är en kvinna som vittnar om något sådant så riktas genast blickarna mot henne om bl.a. varför hon fanns på plats. Givetvis kan samma fråga riktas till en man men när frågan riktas till kvinnan så är den av en annan karaktär och med en annan ton som kan skada hennes anseende och rykte i större grad än vad samma fråga skulle göra mannen. Utöver eventuell anklagelse så kan det medföra större problem för kvinnan i familje- och sociala kretsar. Mannen å sin sida är allmänt sett mindre utsatt för dessa typer av situationer i egenskapen av att bl.a. befinna sig inom allmänna kretsar i större grad m.m.

Dessa är några av de möjliga anledningarna som utgör en del av filosofin bakom denna fråga. Det tål att tilläggas att religiösa lagar är baserade på allmänna och generella fall och inte på enskilda. Med andra ord är det ovannämnda vad som gäller och råder allmänt – från uppfattningar till sociala förhållanden etc. – vilket också lägger grunden för lagen. Exempelvis kan det hända att en viss kvinna vid vittnesmål vid en visst fall inte anklagas eller får andra problem p.g.a. ett känsligt vittnesmål men lagen gäller ändå då den är baserad på allmän princip.

”– Döttrar ärver hälften mot söner”

Svaret kommer härifrån

Att kvinnan ärver hälften av en mans andel har att göra med speciella förhållanden. En kvinna har rätt till hemgift och underhåll, hon är oförmögen att ta en jämlik del i samhällets försvar. Att döttrarnas andel är hälften av brödernas är i viss utsträckning resultatet av en kompensationslag. Kvinnans speciella ställning i arvsrätten är grundat på den speciella ställning hon upptar angående hemgift, underhåll och så vidare.

I enlighet med de argument som vi lagt fram i föregående avsnitt har islam erkänt hemgift och underhåll såsom en nödvändig och effektiv faktor i förstärkandet av de ömsesidiga relationerna mellan man och hustru, skyddande av hemmets lugn och ro och etablerandet av föreningen mellan man och hustru. Enligt islam skapar avsaknaden av hemgift och underhåll, och framför allt underhåll, problem i familjelivet. Enligt islam är hemgift och underhåll obligatoriskt och hustrun är automatiskt undantagen från att bidra till familjens budget. Ansvaret för detta har lagts på mannen. Islam eftersträvar att detta ansvar skulle kompenseras genom arvet och på så sätt har mannens andel i arvsrätten blivit dubbelt så mycket som kvinnan. I korthet så är det hemgift och underhåll som har förminskat kvinnans andel i arvsrätten.

”– En kvinna har inte rätt till skilsmässa från sin man”

”– En man kan skilja sig från sin hustru närhelst han vill och utan hennes vetskap.”

Svaret kommer härifrån

Som en rättslagsprincip inom Islam har skildsmässorätten i sin helhetsform getts till mannen – utav flera anledningar som vi kommer till strax – vilket inte getts i samma helhetsform till kvinnan. Men det innebär inte på något sätt att kvinnan inte har rätt att ta ut skildsmässa under några som helst villkor och att hon då skulle vara tvungen att leva med mannen mot sina vilja om mannen nu helt och hållet vägrar skildsmässa; utan självfallet har även kvinnan rätt att begära och ta ut skildsmässa men hon har inte helhetsrätten på samma sätt. För att tydliggöra så följer ett antal möjliga fall då olika former av ”skildsmässa” gäller och implementeras.

Exempelvis om det skulle vara så att mannen spårlöst försvinner en längre tid eller inte uppfyller sin plikt att betala underhåll för sin hustru eller inte uppfyller sina plikter som make gentemot sin hustru m.fl. kan kvinnan begära och få ut skildsmässa genom att vända sig till rättsdomstolen.

I andra fall har kvinnan rätten att få giftermålet upphävt – vad som kallas för ”faskh” – och detta gäller i fall då det visar sig att mannen exempelvis är drabbad av någon form av ”galenskap” eller impotens m.fl.

I ytterligare en del fall – s.k. ”khal’” – kan kvinnan genom att överge sin ”mahr” (äktenskapsgåva) i gengäld få ut skildsmässa.

Dessutom så om inget av ovannämnda villkor m.fl. skulle uppfyllas och kvinnan ändå skulle vilja skilja sig från mannen så har han inte rätten att frånhålla henne detta och tvinga henne att fortsätta leva med honom, om det skulle innebära att hon känner obehag och hat för honom eller att hon lider och upplever stor svårighet och obekvämlighet av detta.

Dessa är några av de förgreningar, villkor och detaljer som ingår i lagen om skildsmässa vilket ser till att mannen som getts helhetsrätten inte ska kunna missbruka lagen och att kvinnan kan få ut sin rätt.

Angående aledningarna till varför helhetsrätten av skildsmässa ålagts mannen och inte kvinnan så går en möjlig anledning tillbaka till de instinktiva och natuliga karktärsdragen som särskiljer dem båda. Kvinnan till sin natur är allmänt mer ömtålig och känslosam på så vis att hennes omdöme påverkas i större gard att agera i skuggan av hennes känslor. Denna vackra och finkänsliga natur är inget negativt för det utan snarare är det det som ger kvinnan hennes värme och kärleksfullhet som manifesteras i sina vackraste former i moderns villkorslösa kärlek till sitt barn samt även i andra former som hustruns kärlek till sina make, systerns till sin bror, dottern till sin far o.s.v. Mannen å andra sidan är i allmänhet mer så att säga kontrollerande och allvarsam gällande sina känslor speciellt och påverkas i mindre grad av känslostromar och därav i mindre grad hamnar i känslomässigt baserade beslutstaganden och i fall av skildsmässa så ger mannen inte med sig och går med på/väljer skildsmässa som utväg lika enkelt och snabbt vid första känslomässiga stormen. Därav  och för värnandet och beskyddandet av familjeenheten och för att förhindra att familjer splittras av minsta blåst, bråk och problematik, har den allmänna helhetsrätten i skildsmässa ålagts mannen.

Mer läsning här

Alla slags islamisk-rättsliga kontrakt skall upprättas på arabiska och dessutom på parternas modersmål, så långt detta är möjligt, men vid upplösningen av ett äktenskapsbrott, dvs. skilsmässa, är det föreskrivet att detta skall ske på det egna språket.

En man får skilja sig från sin hustru utan att uppge en rimlig orsak och endast efter att ana tänkbara försök till försoning mellan parterna från samhällets sida har misslyckats. Skilsmässan skall genomföras i närvaro av två vittnesgilla, rättrådiga muslimer.