Skip to content

Tag Archives: Konvertit till islam

En läsares fråga: bär du hijab?

Jag har nyss haft i åtanke att skriva lite mer om detta ämne och när frågan kom från en läsare tidigare idag så kände jag att jag istället kan besvara frågan samt tömma lite tankar kring detta via ett inlägg. Mycket mer än bara ett svar på frågan kommer med här men det kändes passande för stunden =)

 

”Frågan lyder:


Bär du hijab? och ifall du gör det så undrar jag ifall du har haft svårt att få jobb pga din hijab?

Hoppas du kan svara:D ”


Mina reflektioner och svar:

Sjalen på huvudet bär jag inte idag. Med betoning på idag. Min avsikt är att jag ska kunna bära den en dag men det har varit min stora prövning att ta på den. Kanske har alla sitt livs prövning, och i sådana fall upplever jag att detta är min. Jag tror att arbetet med min inre slöja är vägen till att totalt eliminera alla ursäkter till varför jag idag inte bär den yttre slöjan – huvudduken.

Slöjan är en del av islam, det är en muslims plikt att bära hijab om än den tar olika form för en man och för en kvinna. En kvinnas hijab består ju av både den yttre hijaben och den inre där den yttre döljer en kvinnas hår och innefattar egentligen en hel klädekod från topp till tå. Den inre hijaben består av en slöja över hjärtat något jag kommer skriva mer om senare inshaAllah. Kort sagt betyder den inre slöjan för mig – allt som är islam, att göra allt för Guds skull och med ren avsikt.

När det gäller den yttre slöjan så klär jag mig idag såsom jag förmodligen hade gjort om jag även burit huvudduk. Jag praktiserar min religion på precis samma vis som om jag burit huvudduk eller slöja – inget hade varit annorlunda. Jag försöker stärka den slöja som islam säger ska omfamna mitt hjärta – först och främst men för den sakens skull utesluter eller minimerar jag inte den yttre hijabens -sjalens- värde och relevans inom islam. Den ena utesluter inte den andra.

Skälen till varför det dröjt innan jag tagit på slöjan är flera och jag kommer inte att gå in på de här och nu. Kanske vid ett senare tillfälle. Men jag har en stark önskan och längtan till det, och jag upplever att den växer sig allt starkare. Särskilt sedan det att jag blivit mamma.

 

 

När det kommer till frågan om det är svårt att få jobb p g a hijab så tänker jag att Gud alltid underlättar allt för den personen som verkligen och uppriktigt ber om stöd och hjälp. Att vara rädd att inte få arbete för att jag bär hijab är jag inte. Jag tror att om man uppriktigt ger sig hän till det Gud ber oss göra så kommer allt att gå vägen, det går som Gud önskar. Därför försöker jag tänka så, för att inshaAllah kunna ta det steget.

Jag känner många duktiga systrar som är verksamma på arbetsmarknaden och som talat om att de inte upplevt problem att få jobb. Med rätt attityd och vilja tror jag man kan komma dit man vill egentligen. Ibland stöter man på systrar med hijab som klagar på att ”detta land inte tillåter en tjej med slöja komma någonvart”. Men det är så motbevisat tycker jag, för så många duktiga och ambitiösa systrar med slöja som man ändå vet om visar på den raka motsatsen. Mitt motto gäller nog här, det blir vad man gör det till!

 

 

Bönen

När man väl börjat att be, så förstår man inte hur man levt sitt liv utan detta inslag i vardagen. Att stanna upp, en viss tid, när allt är rörigt, stressigt och uppslukande – så uppstår harmoni mitt i stormen och förgyller tillvaron med en mild sötma som lugnar. På arabiska kallas bönen salat. För oss muslimer är det en obligatorisk handling, en plikt som vi varje dag behöver utföra. Koranen betonar bönens vikt ett flertal gånger och det råder ingen tvekan om att denna plikt påläggs varje muslim.

När jag kom i kontakt med islam reflekterade jag inte alls över vad salat innebar. Jag visste att jag skulle behöva lära mig be då jag konverterat men jag var inte införstådd i hur mycket det  gav att utföra salat. Att utföra bönen ger en känsla av närhet till Gud och stärker relationen till vår Skapare. Bönen påminner mig om varför jag konverterat, vad jag konverterat till och hur jag behöver vara som muslim.

Det är en underbar känsla att sitta på bönemattan för att reflektera och kommunicera med Gud vår Skapare. Allt Gud gett oss är gåvor och verktyg för att klara detta liv på bästa möjliga vis. Bönen är viktig och inte endast en plikt eller rituell handling. Dess effekter är oerhörda och jag vill likna det med medicin för kropp och själ. Den hjälper en att stanna till och reflektera, minnas Gud och vårt syfte. Att minnas Gud ofta får en att hålla sig borta ifrån det som inte är bra för oss som negativa tankar eller dåliga handlingar. Snarare påminner det om att göra gott. Känslan av tacksamhet präglar under bönen och att känna tacksamhet leder till att man klarar av att vara en bättre medmänniska. Bönen medför endast goda effekter alhamdulillah.

Sök med tålamod (Guds) hjälp i bönen!

Det är förvisso en svår (väg) utom för de ödmjuka.

Koranen 2:45


Vi kan kommunicera med Gud när och hur vi vill. Men bönen har sina särskilda föreskrivna regler som vi följer. Jag trodde det skulle ta lång tid för mig att lära mig be, dels trodde jag att rörelserna var fler än de var och att det skulle vara svårt att lära mig recitera de arabiska orden. Så var det dock inte. Då jag skulle lära mig be tog skrev jag ner allt på en liten lapp, den tog jag sedan med när jag åkte till skolan och pluggade och försökte memorera orden på bussen. Det gick fort och efter några åkturer kunde jag  verserna utantill. Första gången jag skulle göra salat var jag ivrig och lappen med de arabiska orden var ännu i min hand. Men efter att jag genomfört salat några gånger kunde jag lägga lappen ifrån mig och be med det lugn och den avslappning som krävs för att uppnå ett bra fokus.

Det är viktigt att man inte gör bönen till en vardagshandling som endast måste blir gjord. Den ska inte endast ses som en plikt som måste bockas av för dagen. Man måste försöka ha fokus på att det är något som är bra för mig som muslim, att se det som den viktigaste kanalen för kommunikation med Gud,  för avslappning och total underkastelse. Be om vägledning och tacka för vad du har. Minns Gud ofta, så minns Gud dig.

Och minns Gud efter bönens slut – när ni står upp, när ni sitter och när ni lägger er till vila.

Och när ni åter är i trygghet, förrätta då bönen [på föreskrivet sätt].

Bönen är alla troendes plikt, knuten till bestämda tider

Koranen 4:103



Konvertit..kan vara lite besvärligt att vara…

Jag har konverterat till islam. Att jag har gjort det innebär något som väldigt få icke muslimer förstår. Islam är inte ”bara en religion” eller något som kan slås på ibland, och stängas av ibland. Islam är ett helt system. Som muslim tror man på att islam har kommit till människan för hennes eget bästa och budskapet är ifrån Gud. Att man väljer att bli muslim är inte ett tecken på att man blivit hjärntvättad, det är inte ett tecken på att man blivit fanatisk eller galen, det är inte heller så att man förvandlats till terrorist. Det är inte synd om mig för att jag konverterat, det är inte synd om mig för att jag väljer att leva mitt liv på ett sätt som gör att jag känner mig närmare Gud. Jag upprepar, det är inte synd om mig, jag mår bra och har valt det själv! Varför är det ett problem att vara religiös hos vissa? Vad är de rädda för?

Under min tid som muslim har jag fått stå ut med en hel del, både från muslimer och ickemuslimer – folk som folk… ingen är perfekt. Ett av de mest irriterande attityderna har varit de som handlat om att folk antyder att man konverterat till ARAB. Så fullkomligt fel och så fullkomligt frustrerande att höra! Jo jag vill lära mig arabiska, för islams skull – inte för att bli arab. Ja, jag är gift med en arab, men jag blev inte muslim på grund av det, eller för hans skull!  Det vill jag säga till alla, muslimer såväl som icke muslimer!

Varför ska folk anse att man gör något fel om man inte går ut på fest? Skadar jag någon för det? Att någon valt att inte dricka alkohol…lider någon av det? Om en bär sjal, ber, äter halalslaktat enbart, vill åka till Mekka eller namnger sitt barn ett muslimskt namn, kallar andra muslimer för syskon – syster och broder av respekt, inte hänger på After Works med arbetskollegorna, inte lyssnar på musik, inte äter gris osv osv… vad spelar det för roll för en annan? Vad är det som är så hemskt? Hade det varit bättre omman hängt på pubar, burit mindre kläder, och supit som andra…? Är det så kritiker av islam vill se oss muslimer agera? Varför då? Varför stör ett muslimskt levnadssätt vissa individer? Varför ser vissa det som ett tecken på svaghet och förvirring? Är de så långt ifrån Gud att de inte kan acceptera att man vill tänka på Gud ofta i sin vardag och leva livet på ett vis somman tror är ifrån Gud? Varför förstår inte folk att islam får mig att må bra? Kan de ej acceptera att det får mig att må bra? Jag vet att attityderna folk visar beror på okunnighet som banat vägen för tråkiga fördomar, folk ser istället ner på islam och kan inte betrakta det som den vackra religion det är. Men jag tror även att det handla om inställningen till det hela och ..hur man väljer att se på saken. Respektera och acceptera att vi ser på saken olika…det räcker….

Folk som inte förstår mitt val av religion har tidigare varit ett frustrerande moment i min vardag. De som inte helt accepterat min konvertering anser att jag mer eller mindre ska dölja alla typiska muslimska företeelser i deras närvaro. Men de förstår inte att islam och ett muslimskt beteende är JAG! Jag har valt det och jag vill ha det så! Att dölja det är att förtrycka mig. Tidigare blev jag ledsen, tog åt mig och kanske undvek att visa mitt muslimska jag öppet. Jag lät folks pikar och kommentarer dra ner mig, jag lät mig förtryckas. Men jag känner att jag blivit starkare på den fronten. Jag tillåter inte att någon ska dra ner mitt humör eller påverka mina tankar. Jag är muslim för att JAG valt det och jag älskar att vara det och de som inte klarar av det får behålla sina åsikter eller lufta de någon annanstans. Sådana åsikter berör inte mig längre… Jag känner mig trygg i min tro alhamdulillah!

Alla dessa vackra bilder har en underbar syster gjort. Hon har lagt upp de på sin BLOGG. Tack fina du för de vackra bilderna!

Tankarna om att konvertera…

Om alla kunde känna hur jag känner inför vår vackra religion…så hade frågan om varför man konverterat inte behövt ställas. Hur och varför väljer man att konvertera? Ja, många av oss konvertiter väljer att skriva ner våra konvertitberättelser, men egentligen så tror jag inte att det finns tillräckligt med ord för att beskriva känslorna och det man upplever då man påbörjar sin konvertitfärd. Jag anser inte att min väg till islam började då jag öppnade första boken om islam för egentligen så har min tro på Gud funnits sedan jag var mycket liten. När jag fann islam, så fann jag snarare en titel som uttryckte något jag alltid saknat… titeln innebar ett svar på mina frågor, något som fyllde tomrummet jag alltid känt och som gav svar på meningen med livet.

En gång i tiden hade jag enorma fördomar gentemot islam. Jag var, likt så många, hjärntvättad av all dynga som media spottar ut, det som okunniga individer i samhället reproducerar och inte bättre blev det heller av att jag stötte på många muslimer i skolan, på högstadiet och gymnasiet, som gav fel svar och fel intryck av religionen. Kontakten med det sanna islam inträffade dock ett flertal gånger men jag tror att pga avsaknaden av synligt praktiserande muslimer i min närhet, avsaknaden av min vädjan till Gud om vägledning och fokus gentemot det världsliga – så fördröjdes min konvertering och under den tiden fortsatte min tillvaro att präglas av en viss tomhet och ofullständighet.

Under gymnasietiden valde jag att skriva ett specialarbete om islam. Vid den tidpunkten hade jag stött på ett par duktiga praktiserande systrar. Deras sätt att tala till mig väckte många nya tankar. Anledningen till att jag valde att skriva specialarbetet om islam var att jag ville försöka motbevisa allt det som systrarna talat om för mig. Deras berättelser gav ju alla mina frågor ett svar. Allt det som de beskrev var så fulländat likt ett pussel, där varje del utgör en viktig del och allt tillsammans utgör en helhet – den sortens helhet som jag alltid känt måste finnas någonstans. Nu verkade den finnas här! Det kunde inte stämma tänkte jag, det ska motbevisas! Jag var bestämd, varför vet jag inte…

Mitt informationsletande ledde som ni förstår inte till något som helst motbevisande. Snarare planterade det ett litet frö i mitt hjärta… ett frö som senare fick mig att konvertera… Mina tankar går ikväll till de systrarna som fick mig att ställa alla de där frågorna om livet, om mig, om min framtid. Gud vet vad de gjort för mig och må Gud belöna de stort för allt de gjort för mig och för många andra! Vi har ingen kontakt idag men de ändrade mitt liv på ett sätt de aldrig kan förstå. Deras agerande påminner mig om hur viktigt det är att vi som muslimer visar upp vår fina religion, för det spelar stor roll! Det är så orättvist att bilden av islam är så förvrängd när det är helt tvärtom egentligen. Tålamod och kunskap är viktiga verktyg i kampen om att visa upp vårt rätta jag…

Konvertiten återkommer till sin berättelse…om ett litet tag igen…

Min kära syster i tron…

Jag tror jag har stött på en av de mest underbara personerna någonsin. Det är en person som trängt sig in i mina tankar och i mitt hjärta. Det är en kär syster, nykonverterad till islam, och så stark, så passionerad och så motiverad för att gå i rätt väg. Hennes människosyn är underbar. Jag mår bra av att läsa varenda rad hon skriver. Hon har humor och får mig att le, skratta, fälla en tår och reflektera. Hon förtjänar all respekt. En ärad syster, som jag önskar att Gud välsignar och belönar stort. Det är min älskade syster Maryam (från ISFAS). Du är i mina tankar syster, och du är en sann förebild.

Jul hos mamma

Ja, julen hos mamma var lika överväldigande som alltid. Känslan av gemenskap, värmen, det fina julpyntet.. ja allt det där ger en sådan lugn och harmonisk känsla fanns med. Om det är något jag saknar i mitt liv som konvertit till islam så är det att våra islamiska högtider besitter något liknande den stämningen som den kristna julen för med sig. Jag firar inte jul hos mig, i mitt hem finns inga spår av jul och skulle mamma sluta fira, skulle jag nog inte ha någon som helst kontakt med julfirande mer än det julbord som serveras på jobbet (som jag för övrigt oftast inte kan äta något av).

Våra islamiska högtider är svåra att få in en ”fin” och liknande känsla kring. Jag ska försöka för dotterns skull men faktiskt även för min egen skull. Det är ju svårt att ordna till med ett fint firande när det inträffar mitt under en arbetsvecka och man är helt upptagen med sin vardag, sitt jobb, det praktiska. Det är så man knappt hinner förstå att det faktiskt är dags att fira. Maken och jag ska försöka göra så att vi tar några semesterdagar kring de islamiska högtiderna och vi vill pynta till det lite hemma så att det känns att nu händer något. Jag ska låta mig inspireras av mammas tradition, krydda på med lite islam och taaadaaaaa…va bra det kommer bli!

Uses wordpress plugins developed by www.wpdevelop.com