Jag har nyss haft i åtanke att skriva lite mer om detta ämne och när frågan kom från en läsare tidigare idag så kände jag att jag istället kan besvara frågan samt tömma lite tankar kring detta via ett inlägg. Mycket mer än bara ett svar på frågan kommer med här men det kändes passande för stunden =)

”Frågan lyder:
Bär du hijab? och ifall du gör det så undrar jag ifall du har haft svårt att få jobb pga din hijab?
Hoppas du kan svara:D ”
Mina reflektioner och svar:
Sjalen på huvudet bär jag inte idag. Med betoning på idag. Min avsikt är att jag ska kunna bära den en dag men det har varit min stora prövning att ta på den. Kanske har alla sitt livs prövning, och i sådana fall upplever jag att detta är min. Jag tror att arbetet med min inre slöja är vägen till att totalt eliminera alla ursäkter till varför jag idag inte bär den yttre slöjan – huvudduken.
Slöjan är en del av islam, det är en muslims plikt att bära hijab om än den tar olika form för en man och för en kvinna. En kvinnas hijab består ju av både den yttre hijaben och den inre där den yttre döljer en kvinnas hår och innefattar egentligen en hel klädekod från topp till tå. Den inre hijaben består av en slöja över hjärtat något jag kommer skriva mer om senare inshaAllah. Kort sagt betyder den inre slöjan för mig – allt som är islam, att göra allt för Guds skull och med ren avsikt.
När det gäller den yttre slöjan så klär jag mig idag såsom jag förmodligen hade gjort om jag även burit huvudduk. Jag praktiserar min religion på precis samma vis som om jag burit huvudduk eller slöja – inget hade varit annorlunda. Jag försöker stärka den slöja som islam säger ska omfamna mitt hjärta – först och främst men för den sakens skull utesluter eller minimerar jag inte den yttre hijabens -sjalens- värde och relevans inom islam. Den ena utesluter inte den andra.
Skälen till varför det dröjt innan jag tagit på slöjan är flera och jag kommer inte att gå in på de här och nu. Kanske vid ett senare tillfälle. Men jag har en stark önskan och längtan till det, och jag upplever att den växer sig allt starkare. Särskilt sedan det att jag blivit mamma.
När det kommer till frågan om det är svårt att få jobb p g a hijab så tänker jag att Gud alltid underlättar allt för den personen som verkligen och uppriktigt ber om stöd och hjälp. Att vara rädd att inte få arbete för att jag bär hijab är jag inte. Jag tror att om man uppriktigt ger sig hän till det Gud ber oss göra så kommer allt att gå vägen, det går som Gud önskar. Därför försöker jag tänka så, för att inshaAllah kunna ta det steget.
Jag känner många duktiga systrar som är verksamma på arbetsmarknaden och som talat om att de inte upplevt problem att få jobb. Med rätt attityd och vilja tror jag man kan komma dit man vill egentligen. Ibland stöter man på systrar med hijab som klagar på att ”detta land inte tillåter en tjej med slöja komma någonvart”. Men det är så motbevisat tycker jag, för så många duktiga och ambitiösa systrar med slöja som man ändå vet om visar på den raka motsatsen. Mitt motto gäller nog här, det blir vad man gör det till!










