Igår hade jag en hel del tankar om lite olika inlägg jag läst i vissa bloggar. Lite sorg och lite förargelse låg i mitt sinne.
Sorg, en otrolig sorg för att jag förstått att det tydligen råder oenighet och orättvisa bland vissa muslimska kretsar, som jag alltid respekterat som goda syskon som sett till allas bästa. Förargelse? Ja av samma anledning, att vi muslimer splittras på grund av våra egon.
En bra bakgrund till mitt inlägg kan man läsa här.
Så, liknande inlägg publicerades igår av olika syskon. Alla med fokus på att en viss moskés ledningsgrupp utövar förtryck och orättvisa, ja rent ut sagt mobbar vissa. Reaktioner och känslosvall kom över många som uttrycktes i kommentarer till bloggerskorna som författat inläggen. Många kommentarer uppskattades dock inte av alla utan snarare tröttade ut och irriterade närmast sagt.
I processen där information och upplevelser om moskén offentliggjorts har flera saker pågått parallellt. Dels att man fått gehör av de som sedan tidigare erfarat detsamma, dels har man uppmärksammat den utpekade på sina åsikter, dels har man väckt en massa tankar och fått kritik av de som inte kunnat förstå situationen eller förstått metoden att vilja lösa problemet offentligt och dels har omvärlden uppmärksammas på att ”här sker något, rikta blicken hit – nu måste vi göra något”.
Jag och flera av de jag diskuterat frågan med har haft en annan syn på hur moskén och hur namnangivna personer varit och är. När två bloggar publicerar inlägg som talar emot allt detta så tycker jag det är självklart att folk som inte vet, som jag, undrar, tycker och ifrågasätter. Vid en första början när man läser inläggen kan det synes först se ut som ett problem mellan två personer och som kanske inte hade behövt offentliggöras utan kunnat lösas två man emellan. Det är inte självklart fortfarande att man i den fasen ska tycka att det är ok att publicera det som publicerats offentligt.
Efter fler kommentarer som flera andra syskon skrivit och att en syster talade med mig personligen och berättade sin del, så lyste det dock fram på ett starkare vis att man försökt på alla vis att få dessa namngivna personer att inse sina misstag och sitt felaktiga agerande – så då har detta varit en sista utväg för att mobilisera massor och få de berörda att inse sitt felsteg som inte är i enlighet med islam.
Ordval, formulering och att namnge en person offentligt kan väcka känslor och tankar. Särskilt när man är van vid att muslimska syskon måste tala till varandra med respekt oavsett vad för budskap man vill framföra. Reaktioner uppstår särskilt av de som inte sett det som pågår med egna ögon och som har svårt att ens bara föreställa sig det.
Det krävs att man ifrågasätter eller kritiserar för att få kött på benen och kunna förstå vad som verkligen sker, ty de är först då som fler infallsvinklar av sanningen framgår och budskapet som från börjat varit avsedd når på så vis fram… Jag förstår att det är tröttsamt att besvara kritik som inte är i enlighet med det första inlägget eftersom författarens syfte inte är att behöva stå till svars för sitt agerande utan att få komma till botten med ett problem.
Resonemanget går lite som det gick för mig då jag konverterade. Inte konverterade jag på en dag för att en kär och nära kompis till mig sa islam är sant, konvertera! Hur mycket jag än tyckte om henne så hade jag en etablerad uppfattning om livet baserat på en rad erfarenheter, förkunskaper, kanske även fördomar och känslor. Men genom ifrågasättande, kritik och kanske förnekande i viss mån kom sanningen till slut fram. Lite samma sak är det här. Man måste få uttrycka sin undran, kommentera och tycka för att den som avser att sprida ordet ska bemöta kritiken, kanske behöva säga samma sak utifrån flera infallsvinklar och förhoppningsvis får omvärlden att verkligen förstå det inträffade trots att omvärlden själv inte upplevt det. Här är det så viktigt att den som vill förmedla ett budskap är noga med att välja sina ord så att publiken ska lyssna och inte missförstå!
Ingen säger, bekämpa inte förtryck. Vi måste alltid våga säga ifrån, och försöka bekämpa det vi anser är förtryck. Men det är ingen alls som ens talar emot den riktningen. Det som sägs är.. är det verkligen förtryck som pågår? Om svaret är ja, och syftet är att uppmärksamma världen på det – så är vartenda ordval, svar på kritik och fråga otroligt viktigt för den som inte vet och för att budskapet ska uppfattas och nå fram på rätt vis.
En syster skrev denna kommentar i en blogg:
”Samtidigt har jag full förståelse för de som är emot inlägget då de själva inte fått se vad som sker bakom kulisserna hos ledningsgruppen.”
Jag vill inte ta ytterligare utrymme för debatten som faktiskt fokuserar ett mycket viktigt problem. Ett problem som inte är ok i en muslimsk gemenskap.
Må Gud leda oss alla på den rätta vägen, må Gud ge oss styrka att inte skapa splittring eller agera på basis av våra egon utan låta oss gå i Hans väg.
ws
.JPG "Vänskap")
Som...
stort grattis till dig och din...